Jag har en kusin, som är ett år äldre än mig. Ja, egentligen bara tre månader och fyra dagar. Det var viktigt för mig. Att han var född sent på året och jag tidigt gjorde att han gick skolåret över mig. Det var viktigt för honom.
När vi var barn bodde vi i samma lilla dal, bara en åker fanns emellan våra hus. Vi lekte ofta och hade så mycket roligt tillsammans. Vi gillade att vara ute. Jag gillade hans tokiga ideér, som att sälja olja till bilar som körde förbi på vägen. Och hans bra ideér som att lära mig alfabetet. Jodå, det var han som lärde mig. Han skrev upp alla bokstäver på en bräda. Sedan tragglade vi och tränade igen, igen och igen.
Så många minnen. Roliga och härliga barndomsminnen.
Därför är det kanske med lite extra värme jag ser på dessa två kusiner. För de påminner om oss. Även om pojken är min och han är yngre än henne. Men, så mycket roligt de har. Och så mycket spring de har i sina ben.
Det är så lätt att man glömmer ta de där vardagsbilderna. De där som får en att minnas. Då man kan ta fram känslan om hur det var. Bara genom att titta. De här bilderna känns som en kär liten skatt i vår bildbank och för dessa två fina kusiner i framtiden.
Och visst är det lockande att springa på en sådan här stor, nyslagen och gyllengul åker! Och att göra ett litet glädjeskutt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar