2008 gifte sig min fina vän och jag fick frågan om jag ville ta deras bröllopsbilder. Nervös var jag, men glad för att de frågade. När jag ser på bilderna idag så ser jag andra bilder än vad jag skulle ta idag. Men jag kan ändå se likheter också på typ av bilder som jag skulle ta. Däremot fotade jag bara på autoläge då, så jag kunde inget om ISO, slutartid eller bländare. Skärpdjup hade jag nog inte hört talas om heller och jag fotade rakt ute i solljuset. Utan reflexskärm och med skuggor som följd. Men jag hoppas ändå att de är nöjda med sin bilder. Jag vet att jag var nöjd då.
2010 frågade min svägerska om jag ville fotografera dem på deras stora
dag. Självklart ville jag och nu kände jag att jag kunde mer, även om det inte gjorde saken lättare. Men roligt var det och jag minns att jag tittade på mycket bröllopsbilder innan för inspiration.
Våren 2011 ringde telefonen och min systers vän frågade om jag ville föreviga deras stora
dag. Höggravid som jag var tackade jag ändå ja. Man kan ju inte tacka nej till något sådant fantastiskt!
När man träffar brudparet på deras stora dag, oftast före alla andra, när man ser deras nervositet, men också deras stora kärlek så sprider sig det en värme inombords. Det är en fantastiskt känsla att få fånga dem på bild. Att få föreviga deras kärlek och bevara deras minnen från sin stora dag.
I år har jag glädjen att få föreviga TRE bröllop! Ett i juli, augusti och september. På torsdag är det dags för den första bröllopskonsultationen där jag ska träffa det blivande brudparet. De ska få berätta deras önskemål och tankar och vi ska hitta de bästa miljöerna för fotograferingen i juli.
Jag är så laddad och förväntansfull!
 |
| Bilden är från min första bröllopsfotografering 2008 |